Det bästa med att vara bortom föräldrar och egentligt ansvarstagande måste vara att man kan äta veganska chocolate chip cookies till frukost på söndagar :D

Just nu:
Dåligt omdöme. Verkligen dåligt omdöme. Ångest, som ligger och smyger under ytan - självklart högtidens fel. Fattigdomen utanför fönstret, rasande män i varje hörn. Män män män. Jag är en fruktansvärt omdömeslös person.

I såna här tider erkänner jag sällan de misstag jag håller på att göra medan jag gör dem.

Galet är allting. Ge mig ett JOBB!!!!!!
Slippa göra dumma grejer, veckoveganism. Skit.
Pengar, extrem uttråkning. Extrem! Jag mår så jävla dåligt av det.
Ingenting går framåt.

I'm a fucked up trial.
Ska testa om jag kan vara vegan i en vecka. Tina Test. Det får börja imorgon, vilket blir lite off eftersom det ändå är måndag idag liksom.

Handlade grejer för 250:- idag som bara var min veganbudget, men det räcker nog inte hela veckan. Jag kan skriva vad jag handlat? Ja. Will do.

-Alfalfagroddar
-Aubergin
-2 avocado
-Champinjoner
-2 pkt kidneybönor
-4 kiwi
-Machesallat
-Rucolasallat
-Minimajs
-2 paprika
-2 pkt sojadryck, gogreen

-Tofu
-Krossade tomater

Cheer for me

"Alltså jag är inte personen som typ 'tja: jag hänger i forumtrådar och uttrycker min unika personliga åsikt, blir nedslagen och påhoppad och våldtagen av jantelagen' medan alla andra samtycker. Det är bara inte jag. Jag är personen som sitter ensam på bussen och berömmer mig själv för ett toppeninköp av fågelfrön. Det är mycket mer hälsosamt."

Konversationerna flödar.

Jahapp, internet försvann ännu en gång. Shit, man blir ju deprimerad.

Idag har jag varit utan interwebben i säkert tre veckor, men tack och lov har det återvänt hem. Underbart. De som hade det trådlösa nätverket kanske bara var på semester, de svinen. Men fy fan vad skönt det är att de kommit hem igen. Älskar trådlöst nätverksinnehavare- och haveri. Lovely. Plus att Easy Rider var nere med 99% när internet bara försvann, så nu har jag äntligen fått ner den sista procenten. Man ska glädjas åt det lilla.

Mr. sov över hos min pappa inatt, eftersom jag passat deras katt nu ett par dagar så tänkte jag att det kan väl inte skada att han sover över här. Hej, vi sover i pappas och hans frus säng, lyckligtvis kommer frugan inte hem förrän onsdag kväll. Helvete, tror du inte att hon kommer hem onsdag jävla morgon. Jag fick panik.

Samma kvinna som kallat mig Antikrist i tre, fyra år blev inte ens arg! Jag är ännu i grov chock, verkligen manisk chock. Och min pappa, vad i hela friden kommer han att säga? Jag har inte en aning.

Men vem fan bryr sig. Det är ett senare problem.

Mina aktuella problem ligger på is. Jag har kommit till den punkten då det har blivit så många problem och så konstigt stor mängd faktorer i livet som påverkas att jag bara ignorerar hela händelseförloppet och låter öppningarna gå mig förbi. Fantastiskt!

Självinsikt räcker liksom inte.

Jag har inga pengar, inga linser, inget att göra, inget jobb, inget liv.
Jag har 1200 i optikerhycklerikostnader, mobilräkningar, hyra, försäkringar, skorutgifter och piss att lägga ut hela tiden.

Har fortfarande inte fått tag på min Marika 2, hon på försörjningsstödsenheten alltså. Illa. Det betyder att det börjar bli snavt med kronor.

Måste hitta någon att orka flytta ihop med innan februari helst, senast i mars. Marika 1, sambon, flyttar ut.

ARSLE vad jobbigt allt är.

Jag börjar bli lite väck, Marika har varit borta sedan igår morse när hon skulle dra iväg för att köra halkan, och hon har ju inte kommit tillbaka! När ska personen hon bor med bli orolig? Efter fem timmar? Ett och ett halvt dygn?

Snälla, berätta - för min moral bara når inte såpass.